tisdag, september 16, 2008

Svar på kommentarer

Eftersom jag nu tillåter kommentarer på min blogg tycker jag det kan vara på sin plats att jag besvarar de kommentarer jag får.
Jag förstår ju att ni törstar efter den visdom jag besitter och jag vill inte visa mig ogin på något sätt. Jag bloggar ju ändå till största delen för att jag vill dela med mig av mitt rika liv. Jag väljer att svara i brevform ety det är ett trevligt sätt att förhålla sig till omvärlden, särskilt som man inte känner dej.
Alltså:


Hej Rana!
Så trevligt med en ny bekantskap.Svaret på din fråga är att jag naturligtvis aldrig ljuger på min blogg! Det verkliga livet är fullt av tillfällen för lögner, både vita, grå och svarta och därför upplever jag den lögnfria kontrasten på bloggen som en kontrastrik befrielse.Jag vill förtydliga att jag inte gick med rumpan helt bar. Jag hade ju strumpbyxor, och ett par svarta string. Och den översta delen av stjärten, där klyftan precis börjar, täcktes nog av kjolen – hoppas jag.


Hej Helena!

Naturligtvis tycker du att min liv är spännande. Det är, så vitt jag förstår, annorlunda mot det du lever, och det är nog denna skillnad som utgör spänningen.Du skriver att du sällan kommer i kontakt med de fina kretsarna numera. Betyder det att du tidigare levt ett annat liv? Nej, du behöver inte svara om du inte vill. Jag blev bara lite nyfiken. Kanske har vi stött på varandra i verkligheten. Rikemanssverige är inte tillräckligt stort för att det ska vara allt för svårt att hålla koll på varandra. Det är också därför som tillbudet med kjolen på festen kan få så förödande konsekvenser för mitt framtida sociala liv.
Hur får man mitt liv, undrar du. Jaa du! Det bästa är naturligtvis om man är född in i en rik familj med fina släktanor. Har man inte den turen återstår egentligen bara att gifta in sig. Det finns ingen chans att slå sig in ens med tillräckligt mycket pengar. Vi släpper inte in uppkomlingar i våra led. Vi låter dem möjligen underhålla oss en stund med sina pengar och sitt friska blod, men sedan dumpar vi dem när vi försett oss med det vi vill ha.Hur får man då tag på den rätte mannen? Även om jag, som du skriver, är en mycket driftig kvinna, som ser till att jag får det jag vill ha, kosta vad det kosta vill… så baseras mitt och Ivars förhållande på kärlek. Jag upptäckte honom redan i mellanstadiet och när vi blev lite äldre uppstod kärleken. Jag tror att Ivar i mig fann ett ämne till den fru jag utgör för honom idag, han kände sig trygg med sitt val och anade säkert underförstått att jag skulle passa in i hans fina familj även om jag själv inte hade de rätta släktförhållande för att egentligen passa.Nu är du väl något äldre än jag var när jag träffade Ivar, även om jag förstått att du fortfarande går i skolan. Det gäller alltså för dig att antingen hitta en man i din egen ålder, eller någon äldre som blivit ledig. Tyvärr är det inte överdrivet gott om ungkarlar i våra kretsar. Det hör till att man är stadgat och har en presentabel fru ganska tidigt i livet. Men sedan kan ju frun falla ifrån eller tröttna och begära skilsmässa, och det är där du ska sätta in stöten. Så vitt jag kan åminna mig finns det just nu en ledig karl i 35-årsåldern i Kalmar, och en herre på 53 i Uppsala. Den yngre hade en fru som dog i cancer för tre år sedan och han måste ha älskat henne mycket för jag har inte ens hört minsta lilla rykte om att han skulle ha börjat se sig om efter en ersättare. Uppsalabon sparkade faktiskt ut sin maka när han tröttnade på hennes notoriska otrogenhet. Hon hade nog lite för mycket äventyrslusta i sig för det räcker att se mannen för att förstå att hon nog fick det hon kunde önska redan hemma.
Du ska få deras namn av mig. 35-åringen heter Glenn Silverskiöld och Uppsalabon heter Henrik Garpenstierna. Du kan säkert ta reda på var de bor och sedan anlita en privatspanare för att få uppgifter om deras vanor, var de brukar roa sig och så vidare.
Sedan rekommenderar jag det äldsta tricket i boken. Se till att vara på plats när den du valt ut är onykter, låt honom göra det karlar gör och se till att lämna ditt visitkort. Vi pratar om anständiga karlar här, som säkerligen kommer höra av sig för att erbjuda ekonomisk ersättning för eventuellt uppkomna obehagligheter. Du ska naturligtvis neka ersättning och istället föreslå att ni träffas igen. Dessa män är vana vid att mindre nogräknade personer av det kvinnliga könet gärna utnyttjar deras generositet och därför kan detta ditt första (eller andra om man ska vara korrekt) drag visa sig extra lyckosamt.
När ni träffas är det viktigt att du använder ett vårdat språk och mycket vett och etikett. Läs gärna en etikettsbok några gånger så du är påläst. Sen ska du tänka på att det där med att man ska vara sig själv inte stämmer i alla lägen. Det är bättre du är en person som är världsvan och belevad och framförallt kontrollerad och behärskad. Visa ett genuint intresse för mannens person, men ingen nyfikenhet. Låt honom föra konversationen.
Och låt mig för allt i världen veta hur det går. Även om detta ligger många månader fram i tiden, månader av planering och insamlande av bakgrundsfakta.

Lycka till!

2 kommentarer:

Helena - nyckeln till mitt hjärta sa...

Henrietta!
Tack så mycket för det utförliga svaret. Jag inser att det krävs en hel del för att nå sina mål i din värld. De första råden ska jag nog kunna följa, men det där sista, är det inte lite väl riskabelt? För att inte säga ett slag under bältet på mannen i fråga? Jag vet inte om jag skulle våga, som du säger jag är ju inte helt ung längre.....Men det kanske inte finns plats för den sortens betänkligheter helt enkelt. Jag kommer höra av mig om mina framsteg det lovar jag!
Hälsningar Helena

Anonym sa...

Kära Helena!

Visst låter det drastiskt men det var det enda jag kom på! Som du ju förstår är det inte helt enkelt.
Du kan ju också gå genom livet och bara hoppas stöta på någon ur vår sällsynta skara.

För övrigt rekommenderar jag ändå att låta kärleken och inte lyxen styra. Hur otroligt det än kan låta för någon av min kaliber så tror jag ändå att kärlek är det viktigaste i livet.

Lycka till!