Utseende

Vissa människor förstår verkligen inte hur viktigt det är med ett vårdat yttre!

I morses bestämde jag mig för att hoppa över den vanliga simturen till förmån för en timma på motionscykeln. Visserligen ger simningen en mer allsidig träning och jag uppskattar verkligen känslan av att forsa fram genom vattnet, men det är ändå inte fel att variera sig.
Och när jag vaknade i morses och de tidsinställda mörkläggningsgardinerna släppte in allt mer sol i sovrummet bestämde jag mig för att ta min cykelrunda utomhus.
Efter det löskokta morgonägget klädde jag mig för cykelturen. Outfiten bestod av svarta tunna cykelbyxor, mina lätta cykelskor som faktiskt är riktigt snygga för att vara cykelskor. Jag har beställt dem direkt från en italiensk leverantör och de påminner om ballerinaskor men är mycket bekväma och ändamålsmässiga.
Över sportBH:n drog jag en tight långärmad tröja i vindtätt material som andas och sedan var jag klar. Håret samlade jag i en sportig hästsvans och så tog jag på mig mina stora solglasögon för att undvika att få både insekter och för mycket sol i ögonen.

När jag cyklat en kvart på cykelstigarna i området bestämde jag mig för att utöka rundan och drog mig ner mot stan. Döm om min förvåning när jag mötte en kvinna som var helt mumifierad och utstyrslad utan dess like. Det såg så fantastiskt roligt ut att jag vinglade till och var nära att krocka med henne. Då stannade hon cykeln och klev av och jag blev först orolig att hon skulle försöka skälla på mig. Hon kunde ju inte veta vilken svada jag har när det gäller, jag kan prata omkull vem som helst. Men istället för att vara arg tittade hon nästan ömt på mig och frågade hur det gått. Jag blev så ställd att jag bara svarade "Bra!"
-Du kanske ska ta på dej nåt mer nästa gång, så du inte fryser! sa hon sen.
-Du kanske skulle ta och tänka på hur du ser ut, så du inte skämmer ut dej! svarade jag.
Då log hon bara och sa att ibland måste man prioritera. Sedan cyklade hon iväg.

Det är ju helt uppenbart att hon har ganska snedvridna prioriteringar. Vet ni vad hon hade på sig?
På fötterna hade hon ett par slitna svarta gympaskor. Jag skulle aldrig någonsin kliva utanför dörren (inte innanför heller för den delen) med så slitna skor. Modellen var flera år gammal och sådär fånigt unisexig som ingen vettig människa använder längre.
På benen var det vanliga blåjeans utan några upplyftande detaljer. Såååå tråkigt. Dessutom hade hon knöcklat ihop de ganska vida byxbenen och stoppat ner dem i strumpskaften. Den enda förmildrande omständigheten var väl att hon hade svarta stockar!
På överkroppen bar hon en bylsig knallröd regnjacka utan tilltalande snitt. Det syntes ju att hon var rätt kraftig och den röda jackan gjorde inte saken bättre precis. Det går att trolla ganska mycket med rätt kläder och skärningar men det kan inte den här kvinnan ha vetat om.
Dessutom hade hon en filtig halsduk, med fransar i ändarna, hopplöst tättvirad runt halsen och med en liten bit fastspänd under hakan. Halsduken var rutig i en cremefärgad bakgrund med blekrosa, grå och duvblå rutor. Hade jag någonsin tvingats bära den skulle jag ju i alla fall valt något mer matchande än en illröd regnjacka. Stilkrock säger jag bara.
På händerna hade hon fingervantar. Jag kan själv tänka mig att bära fingervantar en riktigt kall vinterdag, men då ska de vara i kalvskinn eller nappa, och svarta, eller möjligen ljusbruna för att matcha speciella skor. De här vantarna var typiska dussinvantar i någon dåligt stickad kvalitet och dessutom hade hon lyckats para ihop två vantar i olika nyanser. Jag skulle till och med kunna misstänka att hon fått hål i den ena vanten i ett par och sedan inte brytt sig om att köpa nya utan tagit en annan uddavante och kompletterat med. Hur kan man bara tänka så? Det är ju ett brott mot allt vett och etikett!
Men jag har sparat det värsta till sist. Naturligtvis hade hon cykelhjälm. Kanske inköpt för 15 år sedan för så fula hjälmar tror jag inte säljs längre. Aerodynamik och strömlinjer var tydligen inte uppfunna begrepp på den tiden. Dessutom var den spräckelsvart med gula och röda penseldrag ditklistrade på sidorna, och stora lufthål mitt på skallen. Kräkful skulle jag vilja sätta som epitet på skapelsen.
Och under hjälmen hade hon något slags tygstycke som slöt tätt kring öron och panna. Tyget var gräddvitt med ett otydligt ljusgrönt mönster.

Jag stod kvar en stund och såg henne cykla iväg. Den stora baken lyste röd av regnjackan och guppade upp och ner i takt med tramporna. På något outgrundligt sätt såg hon nästan lycklig ut, eller i alla fall lyckligt ovetande och livets väsentligehter.

När jag kom hem duschade jag av mig upplevelsen så gott jag kunde och satte mig till bords ensam i matsalen med Tomas utsökta frukost.