Det här med bloggen

Alltså, jag skulle vilja att man kan skriva kommentarer utan att behöva ha ett google-konto och jag skulle vilja ha en räknare. Hur gör man?

Det finns ju ingen jag kan fråga heller. Ivar är visserligen inte helt bortkommen när det gäller datorer men han vet inte om att jag bloggar, och inte tänker jag berätta det för honom heller. Han skulle genast förbjuda mig att lägga ut vårt liv på nätet. "Integritet" är ett honörsord för honom. Det borde det väl vara för mig också, egentligen, men jag är ju inte av hans kaliber från början, innerst inne. Jag har bara tagit på mig all rikedom och auran av förfining som ett glädesplagg ovanpå min egen solkiga bakgrund. Om jag krackelerar så får det begränsa sig till bloggens värld, där ingen vet vem jag är. Henrietta och Ivar, det måste väl finnas fler än vi som heter så? Alltså kan ingen lista ut vilka vi egentligen är. Och skulle någon göra det så räknar jag ändå med att det är så få som läser den här bloggen att det inte kommer sprida sig som en löpeld bland folket.

Jag måste helt enkelt få pysa ur mig lite. Jag är ju så in till bristningsgränsen solt och nöjd med mitt liv. Det jag åstakommit är faktiskt ett monument över en individs strävan att uppnå ett bättre liv.
Nu är jag bättre, har det bättre, lever bättre än de allra flesta, och så måste det få förbli. Alltså håller vi den här bloggen hemlig, okej!?
Och därför måste jag ha en räknare för att se att det inte blir för många som hittar hit. Och därför vill jag också ge möjlighet för den som vill att kunna kommentera, så att jag kan känna av om någon känner till oss IRL som man brukar säga.